Lotti Sharif: Virvel. Texter om dans
Lotti Sharifs Virvel. Texter om dans: Att skriva sig en väg till källan

I Lotti Sharifs Virvel. Texter om dans är blicken ett ledmotiv. En flicka möter sin blick i balettsalens spegel och hennes liv kommer att präglas av den upplevelsen. Att alltid se sig själv utifrån. Vi får följa flickans väg från balettsalen till ett skrivande rum utan speglar där skrivandet blir en virvlande dans i solstoden. Ett fönster utåt mot världen och ett sökljus inåt. Skrivandets och dansens källor är rörelser, att vara på väg.
I sina texter följer Lotti Sharif detta spår: minnena av blicken som balettsalens spegel riktade mot de dansande. Utvägen leder till naturens vågrörelser (som Isadora Duncan en gång kallade för Den stora källan, The Great Source), och som ger dansen och skrivandet ett virvlande språk. (Bilden: Lotti Sharif vid sidan av Isadora Duncan, en förgrundsfigur inom fridansen.)
Ur Virvel:
Den som vänder sin blick mot kroppens mitt har lättare för att minnas. Också
skadan. Dubbelheten. Så minns jag svanarna. Den vita. Den svarta.
Jag minns deras rike.
Den som skriver med sin kropp tvingas förr eller senare in genom rörelsens
övergångar mot en värld där det egna inte kan lämnas bakom.
Det måste med.
Det står en flicka i spegeln. Under hennes fötter tömmer kristallerna
sitt ljus.
Lotti Sharif (f. 1962) är pedagog och präst, född i Malmö och bosatt i Göteborg. Under 70-talet studerade hon klassisk balett och fridans vid Malmö Stadsteaters balettelevskola. Virvel är hennes debut som poet och är skriven mot bakgrund av dansåren.
Lotti Sharif har tidigare medverkat i antologierna Många röster, många rum: Läsestycken från höst till höst (Arcus, 1997) och Covid 19 och kulturen (Bokförlaget Korpen, 2020). Hon är sedan 2023
medarbetare i podcasten HÖR.